En fauna av fullkomligt obegriplig kreativitet och påhittighet!
Trailerpark Idlers är ett av de märkliga band i vår svenska fauna av fullkomligt obegriplig kreativitet. Året 2007 startade denna märkliga följetong av liv och död, kärlek och svek, Gud och djävulen och en rad andra små ting som förmodligen är bättre förklarat genom att lyssna på de sånger Trailerpark Idlers framför på de 7 cd skivor som sett dagens ljus sedan begynnelsen.
Om någon nu får för sig att supa in av det virrvarr som Trailerpark Idlers levererar så behöver man backa några steg, ja, liksom gå till botten av det onda eller det goda om man så säger. För det är likt en tv serie eller radioföljetong. Jag ska förklara lite kort, och startar vid den mörka tiden där barer och droger är det samlande ämnet, på cd skivan ”Unhappy hours at Joey’s bar” för att sedan, då baksmällan är som värst och ångesten sliter din kropp i bitar, söka sin tröst på det religösa planet. Att vi ”behöver mycket mer av Jesus än av rock ‘n roll” blir det slutliga budskapet efter att något gått fel, och du korsat den heliga floden och nu har Jesus vid din sida. Den cd-skivan heter ”The power of the lord will set us free… and we will be … Trailerpark Idlers.
Men säg den frälsning som vara för evigt.. På nästa cd spårar det ur fullständigt med mord, nerbrända gårdar, raseri och vansinne + och en rad andra tokigheter.. Men varför berättar jag då det här? Jo, det kommer inom kort en ny episod från detta märkliga band Trailerpark Idlers. Och vad den episoden handlar om kan du läsa om här nedanför…
/Per Gyllingberg
THE SHOTGUN WALTZ
Trailerpark Idlers - Death, Jail or Hillbilly Music
John och Karin var ett syskonpar i sjuttioårsåldern som bodde på en liten gård i närheten av platsen där jag var bosatt som barn. De var båda födda på gården och hade således aldrig flyttat hemifrån. Gården hade på 30 och 40-talet fått flera pris för bäst skötta gård, både i socken och häradsallmänning. Deras far bad dem, när det var dags för honom att gå vidare, att de skulle bo kvar och bevara gården som den var. Syskonen lovade och gjorde detta, men kanske inte exakt på det vis deras käre far hade tänkt sig. När en tegelpanna på taket sprack så fick den ligga kvar, de hade ju lovat sin far att bevara gården som den var. När en ruta gick sönder kunde de på sin höjd sätta för en masonitskiva så att det inte regnade in, dem hade ju lovat… Att måla huset var inte att tänka på. Klippa träd, gräs och buskar? Glöm det! Stället såg ut som en ostädad sopptipp, med människoliknande varelser boendes bland bråten.
Syskonen var djupt religiösa, av den sorten som inte pratar så mycket om Jesus och Guds godhet utan mer om synden, straffet och det brinnande Gehenna. Deras religiositet tog sig bland annat det något udda uttrycket att när något av djuren dog så släpade de ut det i skogen och kedjade fast det så att Djävulen inte skulle komma och ta det.
Skogen ja, i enlighet med deras fars önskan skulle inte heller den skog som hörde till gården på något viss förändras. Det var inte tal om att avverka eller ens gallra i den. Det blev med åren en mycket mörk skog där ljuset aldrig nådde marken. Följaktligen dog all växtlighet på marknivå och har jag någonsin har sett en trollskog så var det den, komplett med kreaturskadaver fastkedjade lite här och där. Som barn gick jag in i där då och då och ägnade sedan kommande nätter åt att drömma samma återkommande mardröm om barnätande troll som såg ut som John och Karin. Efter en sällsynt ihärdig storm i mitten på sjuttiotalet var stora delar av skogen att likna vid ett parti plockepinn och nu kunde myndigheterna inte tåla mer. Skogsvaktaren besökte dem och förklarade att skogen måste gallras, vilket syskonen givetvis tvärvägrade. De hade ju lovat pappa… Flera påstötningar gjordes men med samma resultat och till sist beslutades det om tvångsavverkning.
Skogsvaktaren dyker en förmiddag upp hemma hos John och Karin med ett arbetslag. De har traktorer, lastare, motorsågar och annat som kan tänkas behövas för att kunna göra en anständig skog av eländet. Karin kommer först ut och ber dem att bege sig för fan i våld därifrån. Ingen har en tanke på att lyda det rådet. Här ska det röjas skog, det är bestämt och bara att finna sig i. Karin går in i huset och kommer genast ut igen, nu med en högaffel i händerna. Högaffeln visar sig passa precis runt skogsvaktarens hals och Karin naglar fast honom med den mot laduväggen. Skogsarbetarna skyndar fram för att bistå den nu mycket bleka mannen som hade tänkt sig en lugn och stillsam dag med lite skogsvård. De hinner inte fram innan dom hör John ropa på dem. När de vänder sig åt hans håll så ser de honom stå på verandan och stoppa patroner i hagelgeväret. Skogsvaktaren pissar på sig och börjar gråta, skogsarbetarna står mycket, mycket stilla. Det blev inte någon avverkning den dagen.
Ur en uppväxtmiljö som denna föds sånger som ”Shotgun Waltz”…
Morgan Hellman – Trailerpark Idlers
Norrköping Maj 2010
Lyssna på två låtar här, och givetvis kommer information när plattan finns tillgänglig för alla!
Here is the Music Player. You need to installl flash player to show this cool thing!
Kommentarer