| Recension
Roger & the Rockets -Walking Band

Bilden på omslaget är rolig om man lägger
märke till retuscheringen längst fram i den
militära musikparaden står en kille med en
telecaster. 13 egna låtar och bookleten är
full med intressanta bilder på vintage-instrument.
Allt från mikrofoner till slitna banjos, dessutom
är de omskrivna med tillverkningsperiod. Man riktigt
drägglar över alla gamla grejjer och hoppas
att det låter lika vintage på inspelningen.
Booklet och bilder får högsta betyg.
Nähäpp, va synd, det är ett toppmodernt
sound även om skivan börjar med en banjo som
låter rätt kul. Undrar vad Roger skall med
alla häftiga vintage-grejjer till om det inte är
inspelat på gammalt vis? Spela in rubbet i ett
vardagsrum nästa gång kanske...
Låtmaterialet är minst lika starkt som sist,
det är proppfullt med bra
låtar. "Walking band" heter första
låten och fiolen är kanonbra, mycket stark
refräng. En riktig hit. Nästa låt, "Milk
and honey", är lika stark med ett bluesliknande
sound. Slidegitarr och mycket rytmer, ja riktar Roger
in sig på en bluesplatta så tror jag han
hittar en större publikskara än på den
magra americana-genren.
Sen kommer "Got to go", ytterligare en superb
låt som klingar som en rock-retro-luktande låt
skall. Ett gitarrsolo i de lägre registren gör
verkligen susen, plattans bästa låt! Ja kanske
låt som John Fogerty
skulle kunna gjort på senare tid.
Låt 4 heter "Wendy" och här använder
Roger fina ackord, verkligen. Mera lågregister
gitarrsolon, ja fantastiskt fin låt. Den näst
bästa låten, högsta betyg! "Crash
n burn" heter låt nummer 5, en låt
med dobrotema. Ja, det verkligen mycket olika instrument
på denna skiva, en mandolin kommer in och stöttar
dobron och det känns lite avskalat på ett
positivt sätt och soundet blir mysigt.
Resten av skivan är också bra även om
de 5 första är de som gör mest intryck
eftersom det är en hitparad. Det är jättebra
låtar men jag bara längtar till man tar steget
in i en proffsig retrostudio.
Materialet är så starkt att det känns
så fel att göra det på modernt vis.
Roger sjunger helt okej men jag gissar att man kunde
lägga på lite mer eko eller reverb på
sången för att få lite mer rymd i soundet.
Avslutningsvis kan man lätt säga att det är
en av årets bättre svenska
skivor totalt sett och det skall Roger vara stolt över!
Dela med dig på Facebook
|