Recension Trailpark
Idlers
Well, That's life... Or it was
 En
ny Trailerpark Idlers platta har kommit, nummer 7 i
ordningen. Omslaget är i retrostuk, i vanlig ordning,
och det är cowboys som skjuter på varann.
Skivan har temat våld och allmänt elände
läser jag, man har tappat trummisen sedan sist.
Näst intill bara eget material; 13 egna låtar
och en cover.
A ghost out of you heter första låten och
det funkar bra utan trummis eftersom det är en
lugnare låt. Miss LisaLee gör sången
kanonbra och refrängen har en pålagd vacker
överdubbning. Det är stämnningfullt och
mycket träffsäkert, ingen går oberörd.
För att dra en tafflig liknelse så gjorde
Johnny Cash samma stunt; avskalat sound fast med mycket
träffsäker vokal insats.
Nästa låt blir motsatsen lite grann, The
jury, the judge & the pen heter den. Nu blir det
upptempo och man kompenserar trummor med lite allmänt
osofistikerat ranglande på instrumenten och den
eninente låtskrivaren Morgan på sång.
Visserligen sjunger Miss Lisalee med på refrängen
men man kan inte annat än reflektera över
hur duktig Miss Lisalee är och fundera om inte
taktiken på just denna låt är ur spår,
hur vass refräng den än har...
Jag kan inte annat än att tjuvkika på att
Miss Lisalee gjort ett par låtar och hoppar raskt
till låt 4; Burn my own farm down! Ahh, sådärja!
Hästjazz och Miss Lisalee på vokaliteterna
- ja det är som dag och natt faktiskt. Nu har man
skrivit att man inte har en trummis med men man har
faktiskt lite inklämda vispar på en virvel
för det mesta, typ...
Låt 5 - Wow Miss Lisalee går på knock!
Claim back my pride - Skivans höjdpunkt kan jag
konstatera utan att ens lyssna vidare. Makalöst
bra, mjukt och förbannat stämningsfullt. Högsta
betyg! Morgan gör fantastiska låtar.
Låt 12 heter Walkin, talkin, living hell - mer
trevlig hästjazz med
Lisalee. Kanonbra refräng, och en ganska hög
stämma men det funkar perfekt! Kanontrevligt.
Låt nummer 14 var den andra låten skriven
av Lisalee. Hon gör det hon gör bäst,
avskalat till bara en gitarr uppassat med slagkraftig
vokal begåvning. Ett munspel kommer in och gör
ett soloparti, inte så duktigt spelat kanske men
mycket passande på låten.
That's it, det är samma visa som sist; Miss Lisalee
är såpass bra att allt annat blir blekt.
För att vara den 7e skivan så tyckar jag
att det är dags att vässa instrumenttekniken.
Trummis kan man vara utan men skall man spela upptempo
så kanske det är dags att spela tekniskt
bättre och kanske släpa på en contrabas.
Hm, det är mycket fina låtar man skrivit,
i vanlig ordning. Nä, köp och lyssna på
fantastiska Miss Lisalee!!!
Plattan finns att beställa här i butiken.
Dela med dig på Facebook
|
